Röken var tät men inte fet och mörk. Fast miljön var ändå snudd på för dålig för att kunna göra en bra insats och osäkerheten var hela tiden stor om var det brann. Inga synbara lågor utifrån kunde ge vägledning innan vi gick in. Vi såg absolut inget och ”stapplade” oss fram, min kollega och jag. Att öppna ett fönster för att få bättre sikt kändes inte ok eftersom vi ännu inte lokaliserat branden. När vi trevade oss fram på övervåningen så hörde vi hur det knastrade ovanför våra huvuden, samtidigt som vi kände kraftig värmestrålning, och till slut hittade vi branden. Det brann på vinden och en vindslucka hade brunnit upp. Jag ställde foggen på ganska vid stråle och kom upp med den genom luckan. Vinden var en väldigt låg krypvind så det fanns ingen tanke på att krypa upp i den. Strax efter så slogs dimmspik in genom taket. Sedan kunde vi börja ventilera. Insatsen blev lyckad.

Jag och en annan brandman känner de drabbade. Kollegan ända från barndomen och i samma församling. Jag genom mitt pastorsyrke. Vid ett tillfälle föll det sig så att en av de drabbade, dennes pappa, min kollega och jag blev för oss själva uppe i ett av rummen. Då stannade vi upp och bad. Tackade Gud att familjen hunnit ut och bad om styrka och tröst under den tid som nu ligger framför dem.

Vid ett annat tillfälle blev en familj i min egen församling drabbad. Huset var utom räddning men alla hade kommit ut. Även där kunde vi stanna upp och be, husägarna och jag. Bara några korta ord i förbifarten utanför huset medan det brann. Senare under insatsen frågade jag insatsledaren om jag kunde knalla iväg till huset där mamman och barnen var samlade. Det gick bra och jag kom in i köket, satte mig på knä för att inte skrämma barnen, och så bad vi tillsammans.

Nu visste jag ju att dessa var troende. Men om du är kristen, och inte vet de drabbades bakgrund, va lite uppmärksam på ledtrådar. Ord, språk, tavlor, väggbonader, kors med mera. Får du en känsla av att de drabbade är kristna, ge dig till känna. Känns det naturligt, så fråga om de vill be med dig.

Be safe out there and be blessed!

Att vänta på larm ger en speciell känsla. Vare sig man är heltidare, eller deltidare, så kan livet inte stanna upp och man bara sitter och väntar. Som heltidare gör man en hel del sysslor. Både på station och ute i samhället. Men känslan av att larmet kan gå, finns alltid där när du är på ditt arbetspass. Som deltidare arbetar man på sitt ordinarie arbete, nattar barnen, bråkar med sin käresta, myser med sin käresta, hämtar och lämnar barnen eller kanske sitter på släktmiddag. Kort sagt lever man ett vardagsliv med allt vad det innebär, under en hel vecka dygnet runt, med känslan av att larmet kan gå.

Det här är ingen negativ känsla! Utan för mig är det en bra känsla, en positiv känsla. På något sätt handlar det om att, i sitt undermedvetna, vara taggad. Inte låta den känslan förlama en. Då blir det en väldigt negativ stress. Den här känslan är en del av tjusningen med att vara brandman. Du vet att larmet kan gå när som helst. När du går på ditt arbetspass, eller din jourvecka, kan vad som helst hända närsomhelst.

Be safe out there and be blessed!

Du glömmer väl inte att släcka ljuset!? Men och andra sidan finns ett Ljus som man inte kan släcka. Jesus Kristus! Jesaja fick långt för Jesus föddes dessa ord från Gud och de skrevs ner så vi kan läsa dom i dag. ”Det folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus, över dem som bor i dödsskuggans land skall ljuset stråla fram” Jesaja 9:2

Bibeln berättar att Jesus är det ljuset. Och han själv säger: Jesus talade åter till dem och sade: ”Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.” Joh 8:12

Vill du ha ljus i ditt liv?

Be safe out there and be blessed!

Det här med tro är kluriga saker. Eller är det så? Tänk dig att du ska in i en byggnad som brinner. Slangen, vattenfylld, är din livlina både mot elden och för att hitta ut. Släpper du taget om den, ja då kan du vara riktigt illa ute. Men när du är där inne så är du beroende av något du inte ser. Pumpskötaren, pumpen, slangar, rökdykarledaren, styrkeledaren  och ytterst insatsledaren. Du vet inget om att allt kommer att funka. Men du tror på det, du litar på det. Och så går du in utan att tveka. Du har namn på det du tror på, litar på. Namn på det/de som vakar över din säkerhet och du har övat så du tror på dig själv också. Det är alltså inte ett ”nånting” du tror på då du går in i det okända och väldigt riskfyllda. Du har namn på det.

För mig är det samma med min tro på Jesus. Jag tror på, och litar på, Jesus även om jag inte ser honom. Men jag har sett hans närvaro i mitt liv. Jag har ”övat” genom år av upplevelser av honom i mitt böneliv, vardagsliv och i gemenskap med andra kristna. Både genom positiva och negativa, ljusa och mörka stunder. Jag har även hört många andra berätta om honom. Slutligen också läst om honom i bibeln. Och jag vill ha den personliga relationen med honom som han har tänkt för oss människor. Både nu och i evigheten. Därför sätter jag namn på vad jag tror. Jag vill inte överlåta mitt hopp och stöd till en namnlös opersonlig ”kraft”. Utan det som är större än jag, oss människor, skapelsen och hela universum är Gud. Och min väg till detta större är Jesus Kristus.

Så lite förenklat (återigen alla bilder haltar): Jag sätter min tilltro till Gud. Det som strålar ut från honom, som både kraft, säkerhet och vägen till Gud, är den ”vattenfyllda slangen” Jesus Kristus. En del av Gud, en förlägning av Gud in i vår mänsklighet. Släpper jag taget om honom, ja då är jag helt utelämnad åt mig själv, och därför illa ute.

Skulle det kunna bli din väg?

Be safe out there and be blessed!

I dag fick jag ett fantastiskt telefonsamtal!! En veteran och legend inom Svensk Räddningstjänst har anslutit sig till vårt nätverk! Jag brukar, med stort intresse, läsa hans berättelser om stora händelser och skadeplatser i exempelvis tidningen Swedish Firefighters.

Glädjande att få uppmuntran från en veteran inom räddningstjänst till lika veteran i Kristus!

Be safe out there and be blessed!

Pusst… Nu är alla län klara! Känns riktigt bra att fått ut mail till väääldigt många församlingar. Nu har ju inte alla församlingar, som finns i Sverige, anmält sig till kyrktorget. Så ännu finns det stort behov att sprida information. Kommande dagar ska jag kolla med lite samfundsledningar om man kan gå via deras kanaler. Kommer också att kolla lite på vad annons skulle kosta i exempelvis Dagen. Kommer även att stöta på BRF:s tidning Swedish Firefighters och kolla om de vill göra ett reportage om oss. Och så hoppas jag på ”djungeltelegrafen” ska gå igång. Vore kul om vi blev en snackis på stationerna 😉

Och det fantastiska är att bara nån timme efter att jag mailat klart så kommer svar om en medlem. Det gör mig riktigt, riktigt glad och tacksam till Gud! Välkommen karson! Ja, ni har väl sett de användarnamn ni fått! Nu väntar jag bara på första inlägget, i forumet, från någon av er 😉

Be safe out there and be blessed!

Återigen blir det bevisat att ett nätverk för kristna brandmän är på Guds hjärta!

Efter en liten dipp i förhoppningarna började det hända saker efter ett telefonsamtal med Roul Åkesson. Medans vi samtalade om brandmannabibeln frågade han om jag kollat i Tyskland om det finns ett nätverk där. Nepp, sa jag. Då googlade han på en gång och vips startade början på mycket lovande internationella kontakter i Tyskland, Irland och USA via FFC, Firefighters For Christ. De har bett om att det ska uppstå nätverk i olika länder. Och så blir de kontaktade av oss, Portugiser och Schweitzare. FFC, och dess sammarbetspartners i Tyskland och Irland, tackar Gud för oss och kommer att bära oss i Bön.

Gud vill vårt nätverk! Han vill att kristna brandmän, världen över, knyter kontakter, bär varandra i bön och stöttar varandra. Och varför vill han det tror ni? Ja det lämnar jag åt dig som läsare att fundera över. Jag har personligen en övertygelse om vad han vill med detta. Annars hade jag aldrig kännt så tydligt att jag skulle starta det. Men jag vill gärna att du oxå tar dig en funderare kring varför Gud vill det här och varför du känner att du ville gå med. Vare sig du är pensionerad brandman eller aktiv.

Be safe out there and be blessed!

http://vimeo.com/37090839

För att det ska bli eld behövs ju rätt blandning av Värme, Bränsle och Syre. Tar man bort något, eller gör något av dessa till mindre, ja då blir det ingen eld. På sin höjd glöd och rök, men ingen eld. Elementär brandlära.

Med kristendomen är det liksom lite på samma sätt. Den består av tre mycket viktiga beståndsdelar för att kunna bli just kristendom. Nämligen Fadern (Gud), Sonen (Jesus) och den Helige Ande. Tar man bort en av dem så blir det inte kristendom. Gör man någon av dessa mindre, ja då har du kanske en mysfaktor eller bara en lära med bud och saker man måste göra.

Så kristendom är det om alla tre får samma plats eftersom så beskrivs de i Bibeln. De hör i hop så att de är ett. Och det är den uppfattningen som hållit i över 2000 år och som burit, fler människor än du och jag kan räkna, fram genom livet.

Samma bild kan man använda kring tanken om vem som är kristen eller hur man blir kristen. Nu haltar alla bilder, och det här är ju inte en teologisk uppsatts utan en blogg. Men för att du ska kunna bli kristen behövs tre viktiga beståndsdelar. Tro på Jesus, bekännelse till Jesus och dopet. Man kan inte ta bort något eller tona ner något. Då uppstår, på sin höjd, en mysfaktor eller regler och påbud att lyda och göra.

Det är viktigt att tro att Jesus är den han är (han beskrivs bäst i Bibeln), att bekänna, (säga det) och sedan döpa sig, eller som somliga tänker, att ta till sig sitt barndop som sitt eget val. I bibeln står inget om att gärningar eller bud, leva snällt och ärligt, skulle göra en till kristen. Inget om att tro hur som helst eller på vad som helst. Inget om att det räcker med att tro på något större och leva så gott man kan. Inget om att det räcker med dopet du fick då du var bebis. Utan är man intresserad av Gud, och ett evigt liv med honom, ja då är det faktiskt så att enda vägen är att bli kristen och kristen blir du genom hjärtats tro, bekännelsen och dopet.

Sedan finns det massor spännande, som kristen, att lära sig för att växa som människa och få hjälp att leva på ett bra, ärligt och kärleksfullt sätt. Men det kommer som en längtan, ett resultat av ens tro, bekännelse och dop. Blir man kristen så sker en förändring i ens liv. För en del succesivt, för andra på en gång. Men man får längtan efter att leva lite annorlunda och man fylls med andra värderingar som är väldigt possitiva. Kom som du är, men va beredd på att du kommer att vilja föränding i ditt liv allt eftersom du börjar umgås med Gud genom bibelläsning, kristna vänner och bönen.

Om du har sneglat in på den här sidan av nyfikenhet, och söker dig en tro, är öppen för andliga ting, fundera då allvarligt på mina tankar. Jag tror nämligen att du läst detta av en anledning……

Be safe out there and be blessed!