I dagarna har det skrivits mycket om integration. Spaltmeter skrivs om att flyktingar från andra länder har det väldigt svårt att komma in i det svenska samhället och få arbete samt svenska vänner. Och visst är det så! Men när det gäller att få svenska vänner så handlar det nog inte enbart om att de kommer från utlandet.

Jag har flyttat en del i mitt liv. Från norr till söder och från väster till öster. Och inte är det lätt att få vänner bara för att jag är född i Sverige. Inte har det varit en enkelt att lära känna grannar. Och inte har det varit enkelt att bli accepterad när surströmmingsburken öppnats i trädgård eller på balkong. Inte överallt dit jag kommit men på tillräckligt många platser har det varit svårt att komma in i samhället eller bland grannar. I vår kultur finns en misstänksamhet mot nya människor och nya vanor oavsett hudfärg och språk. Vi bor som isolerade öar i våra lägenheter och hus. Vi synar den nya på arbetsplatsen, eller grannen, med skarp blick. Vi bjuder sällan till och visar gästfrihet, guidar runt i den nya miljön, tar med den nya på aktiviteter och annat. Allt nytt är främmande och det är rätt bekvämt att hålla sig på sin kant och i invanda strukturer.

Tyvärr så gäller det här oss Kristna med. Dit jag kommit som pastor, och farmförallt ny medlem i församling och nyinflyttad, har det varit svårt att komma in i vardagsgemenskapen i församlingen. Efter gudstjänst satte sig de flesta med dem de alltid sätter sig med när det var kyrkkaffe. Sällan och nästan aldrig blev vi hembjudna till någon. Ingen erbjöd sig att visa runt i trakten. Och gled man inte in i de gängse formerna för ”gemenskap”, som var fika och städgrupper, körer eller olika ledarfunktioner, ja då blev man ensam. Gemenskap står inom parantes för att ifrågasätta om man kan kalla det gemenskap då det bara är när man utför en syssla och inte i vardagen utanför uppdrag i kyrkan.

Så fråga dig själv när du bjöd hem en granne sist? När erbjöd du din hjälp till en nyinflyttad, oavsett språk eller nationalitet, att visa runt och även bjuda in i vardagsgemenskap och fritidssysslor? När tog du hand om någon ny på jobbet? Både på arbetsplatsen men även på fritid?

Be Blessed and be Safe!