Vatten är ju det vi brandmän värdesätter mest vid en brand. Utan det hade vi inte mycket att komma med. Och alla vet vi om att vi tappar tryck ute i strålröret ju längre slang vi behöver lägga ut. Trycket är högst närmast pumpen. Vid skogsbrand händer det, inte så sällan, att vi får placera ut bärbara pumpar på matarslangen för att kunna arbeta med godtagbart tryck ute på strålrören.

Som kristen ser jag Jesus som kraftkällan. Flödet från honom, trycket, är alltid högst närmast honom. Så fort vi går långt i från avtar flödet. Då är det bra att ha ett nätverk av ”bärbara pumpar” som kan hålla liv i flödet. Alltså vänner som hjälps åt att stötta, peppa och be för varandra. Det kan vara församlingen, bönegruppen eller ett nätverk av kristna brandmän!

Vi får vara tacksamma att vi arbetar i en kategori som får en alldeles speciell och djup gemenskap. När vi delar det vi får vara med om, glädje, olycka och sorg, och när vi måste lita på varandra som vi gör, så bildas en speciell kamratskap. Oavsett religion eller annat. Så är det bara! Och ibland har till och med den gemenskapen funkat bättre, för mig, än en församlingsgemenskap när det gäller att ställa upp för varandra även i vardagslivet.

Men trots det så tror jag att vi kristna brandmän kan hitta varandra och vara Guds ”bärbara pumpar” åt varandra så att flödet hålls högt i våra våra liv. Så att vi kan ge det där lilla extra i kärlek, omsorg, ärlighet, pålitlighet till både kollegor och tredje man.

Be safe out there and be blessed!